Då all framgångsrik bridge bygger på att man hittar rätt kontrakt, kan denna fråga egentligen ställas hur många gånger som helst. Hur ofta funderar vi på:
- Ska jag bjuda 2sp över deras 2hj? Ska jag bjuda 3kl över deras 2sp?
- Ska jag invitera till utgång eller ska vi stanna i delkontrakt?
- Ska jag balansera på min ynkliga 9 hp eller är pass rätt?
- Ska jag öppna på 10hp och 5-korts klöver i fjärde hand eller är RP bättre?
- Ska jag ess-fråga eller finns det ingen slam?
- Ska jag invitera med 1hj-3hj eller är 2hj det rätta?
- Ska jag kliva in med KD10 sjätte i hjärter på 1 NT?
- Ska jag spärra med 3kl eller är det partnern som har poängen?
- :
Listan på slika spörsmål kan göras oändligt lång… Ibland är en uppoffring rätt ibland kostar den för mycket. Inkliv tycks ju vara riskfria upp till 2sp, då många par inte har enkla redskap att straffdubbla i det läget. Mycket talar för att aggressivitet på låg nivå är lönsam business, åtminstone i Bjärred med tanke på hur dubblingsriskerna ser ut. Så förutom att ge partnern ett gratis tips om ett bra utspel kan man ju kanske få fi att gå vilse då man stör deras budgivning.
Men vad är då rätt kontrakt? Egentligen en ganska enkel fråga att svara på, det kontrakt som ger flest MP i den givna situationen. Hur hittar man då dit? Det behöver inte på något sätt ha med “optimalt kontrakt enligt DD-analys” att göra… BF:s databas lider av att ingen dokumentation finns om budgivning i de spelade brickorna, dvs den tillgängliga informationen om vägen dit är höljd i dunkel. Det som finns är bara det sista budet. Jag minns en budgivning mot ett par vi spelade som nästan aldrig har dubblat, de bjöd 4hj som alltid är hemma, jag lade upp 4sp som jag trodde hade många back, det var –3 och vi betalade –300 dvs en klar ensamtopp mot –420 som alla andra betalt ut. Optimalt enligt DD-analysen var 4hj då 4spX ju var sämre….
Så åter till frågan: Kan någon definiera vad som menas med “Rätt kontrakt”..
Undrar Rickard