I den teoretiska analysen baserad på DD-spel verkade det som att en långfärg hade liten betydelse när det gällde att få hem 3NT, men att det i praktiken verkade som att det är lönsamt att bjuda 3NT med 22-31HP och 9-korts färg och med 10-kortsfärg med 20-30HP. Känslan från verkligt spel är att man kan/bör chansa med 3NT om man har en långfärg. Om man själv har en långfärg förfogar ju motståndarna som regel också över en långfärg, vilket ju innebär att risken att de med den ska beta 3NT ökar. Dock vet de som regel inte vilken den är varför utspelet i många fall måste vara korrekt. Är det denna skillnad på verkligt spel och DD-spel som visar sig här, DD missar ju aldrig ett utspel. Denna hypotes kan naturligtvis testas i databasen. Datat vi diskuterar är: slutbud 3NT, där längsta färgen är 7-10. Dels utfallet i %, dels andelen av dessa kontrakt som är bet och totala antalet observationer:
Och för 6NT gäller:
Vi ser för att 3NT eller 6NT är lönsamheten överlappande 29-31HP med 9-kortsfärg, då båda kontrakten ger mer än 50% i utfall i snitt. Vi ser också att underlaget för 3NT är betryggande med 88’ observation med 8-korts färg och nästan 30’ med 9, lite klenare med 10 av naturliga skäl – förkommer ju inte så ofta. De gröna fälten representerar när bet-procenten understiger 50%, vi ser att för båda 3NT och 6NT verkar denna gräns gälla som förekommer i alla läroböcker – fascinerande. Kul att nåt stämmer i böckerna. 
Tittar man på 4/6HF gäller också 50%!
Ska vi stanna här? Utfallet i NT borde ju för 9/10-kortsfärg vara beroende av hur den är fördelad och om det är vanligt att få favör när man bjuder 3NT med mindre än 25HP och med en långfärg. 6-3 borde ju vara mycket bättre än 5-4 kan man tycka.
Första frågan man ställer sig är om detta är oberoende av spelstyrka, dvs är mönstret homogent över olika hcp-intervall på tävlingar?
Dyker man in i underlaget för 9-korts färg ser man gränsen 22HP oberoende av tävlingsnivå, möjligtvis att spelsättet är lite mer ovanligt i CD-tävlingar. Underlagen är stora nog för att kännas betryggande medan i DE-tävlingar är det som vanligt magert. För låga HP är också underlaget magert för 10-kortsfärger och därmed tveksamt att använda. Stämmer det kan man med så lång färg bjuda 3NT i alla lägen?? För att köra “safe” exkluderar vi CD- och DE-tävlingar i fortsättningen.
Låt oss plocka ut några 3NT-brickor med 20-23HP och 9/10-kortsfärg i AB och BC-tävlingar och dela upp på fördelningen av längsta färg.
Vi ser då att 9-kortsfärg är lönsam för lägre HP ju längre färgen är på den ena handen, samma fenomen dyker upp för 10-korts färger.
Egentligen självklart när det gäller NT, då det ju inte föreligger möjlighet till stöld på den korta handen.
Gränserna bör i stället formuleras med utgångspunkt från längden på den hand som har flest i långfärgen.
Med 10-korts färg bjud 3NT med 73-20 (7-3 och 20HP) 64/21 med 9-korts 81/20, 72/21, 63/22. Bjud 3NT med bara 5 kort på längsta handen med 25HP…
Något man orkar minnas med tillräcklig precision vid bordet? Satsa på 3NT med färre HP än 25 (21-23) om du har en 6/7-korts färg på ena handen. 55 och 54 ger inte tillräckligt med extrastick. Ingen ny kunskap de flesta ABC-spelare har nog insett detta.
Tittar man 4HF ser man att detta inte är lika tillämpligt på trumfkontrakt då det ju finns möjlighet att få fler trumfstick på den korta handen. 4HF är lönsamma vid 23/24HP med 8-korts trumf och vid 20HP med 9 eller fler trumf oberoende av hur den är fördelad mellan händerna. Vill man dyka djupare i 4HF ser man att HP-gränserna faller snabbt om man har bra fördelning.
Tabellen visar HP-gränsen som funktion av färglängd och hur kortaste färgen är på händerna (V = Void/ renons, S=Single och D=Dubbelton). Tabellen säger exempelvis att 4HF är lönsamt på 20HP renons på ena handen och en singel på andra etc etc. Utan singel bör man ha 25HP med 8-korts färg. För att hamna i lönsamma kontrakt, dvs där medelvärdet på utfall >= 50%. 15 är troligen lägre, men satt som undre gräns då antalet utfall snabbt minskade till osäkra nivåer.