I de flesta fall överträffar verkligheten alla teorier. Så även när det gäller vårt försök med mer “rättvisa tävlingar”. Metoden är provad i fyra veckor då en “optimal” par-nummer fördelning beräknats där “lyckotalet” varit på 1-1,5% enligt plan, dvs de par-nummer som utdelats på anslagstavlan. Lite beroende på de olika parens hcp och preferenser är det olika svårt att få låga värden på “lyckotalet”, dvs den maximala rättvisan, men vi har satt 1-1,5 som riktvärden tills vidare och kör programmet tills detta värde uppnås.
Vad blev det då i verkligheten?
Vi landade på 2,25 och 2,67 den 9/1 respektive den 30/1, vilket innebär en dryg halv topp i orättvisa enligt teorin runt hcp-värdena. Enda tillfället som har körts efter plan är den 23/1 då inga avvikelser fanns, för de övriga tillfällena krävdes manuella justering i sista minuten:
Det verkar som metoden är känslig för om ett nytt par tillkommer eller försvinner, troligen beror också känsligheten på vilket hcp som detta avvikande par har. Modellen störs mindre av om ett medel-par dyker upp, åtminstone känns det så rent intuitivt. Bytet som skedde den 16/1 var mellan två par med relativt liten skillnad i hcp.
Det finns många aspekter att ta hänsyn till, en är rättvisan Gånge-par(GP) mot Sitte-par(SP), och vilket motstånd har de mött. Med vår modell ska det ju helst inte längre vara någon skillnad, så här har det nu blivit:
Här redovisas till vänster vilket motstånd som GP och SP mött 2014, och i tabellen till höger finns motsvarande uppgifter och vilket utfall dessa par hade HT13. Det man observerar är att skillnaden i utfall bara är 0,6% (50,3-49,7) fast skillnaden i HCP indikerar en differens på 2,1% (34,1-32,0)! Dvs vi är ute i ogjort väder… Trots att GP möter svårare motstånd klarar de sig ändå relativt bra är slutsatsen man då kan dra. Både ja och nej, skillnaden kan ju också bero på att i GP finns oftast fler hungriga som är på väg uppåt… Med andra ord alltid som det är med siffror och statistik, man tolkar dem efter behag. Låt oss bortse från utfallet och bara jämföra “lyckotalet” HT 2013 mot 2014-01 kan man då se en klar förändring i vilket motstånd GP fått mot SP, där det just nu väger över 1,0% (33,1-32,1) till GP:s fördel, mycket beroende på den manuella justeringen 01-30 (0,6%). Tanken på den optimala rättvisan har lite kommit på stuk, med de praktiska bekymren att få igång tävlingen med de par som “råkar” finnas i lokalen. Hur har då utfallet varit mellan de två “lagen” GP och SP under 2014, i och för sig en alldeles för kort period för att dra vittgående slutsatser. 
Tittar man på den tabellen med “rätt glasögon”, tycker jag mig se ett jämnare utfall mellan de två lagen, trots att skillnaden i motståndet senast var stort, visserligen vann GP då mot SP med 0,6% fast hcp-talen indikerade 2,4%. Det är möjligt att hcp-talen inte redovisar det riktiga värdet på orättvisan… Men snabbt granskat verkar den ändå finnas. Jag är inte personen att avgöra det. Är det någon som har en åsikt? Det är ju förvisso andra faktorer också inblandade i hur det går i en bridge-tävling. Var finns kortsitsarna och koncentrationen i denna modell?
Det krävs många skärpta hjärnor för att reda ut detta, så vi som brytt oss lite är mycket tacksamma för hjälp.
/Rickard