En lottodragning är ett exempel på det som brukar kallas “dragning utan återläggning”. Lottningen i Fotbolls-VM är ett annat exempel. Samma sker vid utdelning av parnummer en vanlig kväll på klubben. Man får sitt nummer och sätter sig vid ett bord. Beroende på vilket nummer andra fått möter man så 13 par, som utgör motståndet denna kväll. Beroende på fru Fortuna möter man par som är olika skickliga helt enkelt.
På hur många sätt kan man dela ut parnummer i en bridgetävling med 36 par? Svaret är enkelt: 36! Vilket betyder 36x35x34x33….x2x1 = 3,7E+41, dvs ett tal som är “lite” mindre är antalet möjliga sätt att blanda en kortlek (52!): 8,1E+67, men betydligt fler än antalet bridgegivar: 5,4E+28. Använder vi lappar kommer vi att välja ut en av alla dessa möjligheter, som blir. Fördelaktig ibland ofördelaktig en annan kväll, men vi har accepterat att i det långa loppet jämnar detta ut sig…..
Vad händer då om de sex bästa av 36 par kräver att få sitta still eller vid vissa bestämda bord. Vissa nummer saknas på lapparna, enkelt fixat. De har delas ut innan lottningen börjar. Är detta då rättvist mot de 30 andra paren? I Bjärred finns inte riktigt denna situation men de som behöver sitta har som regel mer erfarenhet än de andra…. Räknar man lite på det är det så att sitteparen har nästan en topp gratis mot medel jämfört mot de som går (2010-2013) kväll efter kväll…. Exemplet från 5 dec 2013 är dock extremt där topp 7 alla är sittepar.