Hur gör man då för att skapa en tävling där deltagarna drabbas av ungefär samma motstånd? Om man är tillräckligt få räcker det ju med att alla möter alla och problemet är löst. Om man vill spela 13 ronder och är 36 par fungerar uppenbarligen inte denna metod. Man kommer då att spela mot 13 par. En kväll man har otur innebär det att man möter 6-7 par som tillhör topp tio i lokalen, en annan att man möte 1-2 av dessa. Detta påverkar resultatet ganska märkbart, förutom alla andra slumpfaktorer som finns, men tittar man över många tävlingar syns detta mönster ganska tydligt.
En partävling med fler bord än antalet ronder blir enklast att administrera om paren flyttar åt ett håll och brickorna åt det andra. I Bjärred på torsdagar flyttas alltid efter detta schema av praktiska skäl, namnet är “Göteborgs-Mitchell” om jag minns rätt. Med ett sådant flytt-schema kan ju tävlingen betraktas som en match mellan två olika lag, sitte-paren (SP) och gånge-paren (GP). Om dessa lag är jämnstarka finns en förutsättning för att motståndet ska bli relativt lika för alla. Om man sedan mixar rutinerade med mindre rutinerade bör man kunna hitta parnummer så variationen för alla inblandade blir minimal. Metoden att göra detta för hand är mycket arbetskrävande, och då små sena förändringar i startfältet kan göra stora förändringar är det i princip omöjligt att åstadkomma om man dessutom gärna ser att alla får möta alla under en termin.
Om man accepterar hcp som ett mått på spelstyrka kan man emellertid överlåta uppgiften åt en listigt programmerad dator. Först delas startfältet upp i två jämnstarka grupper med de önskemål om placeringar som gäller, därefter görs en grovsortering baserat på hcp inom grupperna och sedan låter man datorn prova 200 varianter och väljer slutligen de parnummer som ger rättvisast tävling denna kväll av dessa 200. Blir inte det optimala men troligen en fullt duglig och betydligt rättvisare parnummer fördelning än vad som sker idag.